FN:s internationella dag för avskaffandet av våld mot kvinnor

Onsdagen den 25 november är FN:s internationella dag för avskaffandet av våld mot kvinnor. Denna dag uppmärksammades i Riksdagen med ett seminarium på samma tema. Talmannen Per Westerberg öppnade seminariet med ett inledningsanförande i vilket han underströk vikten av fortsatt kamp mot våldet mot kvinnor – både i Sverige och internationellt.

Gun Heimer är professor i kvinnomedicin med särskild inriktning mot våld i nära relationer Hon är även överläkare och föreståndare vid Institutionen för kvinnors och barns hälsa, obstetrik och gynekologi vid Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK). Hon höll ett mycket uppskattat föredrag där hon underströk vikten av att uppmärksamma problemet med våld mot kvinnor på en bred front och att anmälningsbenägenheten måste öka. Hon nämnde även Kvinnofridslinjens jourtelefonlinje 020-50 50 50 som en viktig kanal för att kunna nå de utsatta kvinnorna.

Christer Hallerby, statssekreterare för integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni, pekade även han i sitt tal om vikten av internationellt samarbete för att minska våldet mot kvinnor. Han beskrev även regeringens arbete för att möta detta problem och pekade på behovet av informationsspridning och förbättrat samarbete mellan samhällets olika aktörer.

Efter hans anförande frågade jag honom om varför inte Sverige, (som ratificerade FN:s Kvinnokonvention CEDAW redan 1981,) har lagstiftat om förbud mot tvångsäktenskap. Tvångsäktenskapen är ju inget annat än legaliserade våldtäkter. Christer Hallerby svarade att frågan är under utredning.

Sammantaget var det ett mycket givande seminarium och kampen mot våldet mot kvinnor fortsätter med oförminskad styrka. Jag kommer personligen att lägga stor kraft inom detta tyvärr högst angelägna område.

Metallstölder kräver större uppmärksamhet

Metallstölder har länge varit ett problem och nu ökar de åter. Världsmarknadspriset på koppar har stigit med 120 procent sedan årsskiftet vilket kan påverka stöldbenägenheten. Nyligen utsattes Göteborgs Spårvägar för stöld av kopparkabel men stölderna pågår över hela landet. Ett solenergiföretag i Finspång bestals också nyligen på koppar värderat till över en miljon. Även företaget Metallvärden i Lesjöfors förlorade åtta ton koppar för flera hundratusen vid en stöld i november.

Metallstölderna leder till i kommunikationsstörningar, produktionsförseningar och fördröjer byggandet. Dessutom drabbas allmänheten av följdeffekterna. Det stjäls för stora värden årligen och försäkringspremierna har ökat för företag som hanterar metaller. Det allvarligaste problemet är emellertid säkerhetsriskerna. Stölderna slår ut eller hotar att slå ut delar av samhällets infrastruktur. Järnvägen mellan Skåne och Blekinge utsätts regelbundet för stölder så att trafiken stoppas. Radiomaster slaktas på sina delar så att radiotrafiken slås ut. Kraftbolag blir bestulna på sina kablar vilket hotar elförsörjningen. Frågan är om inte kabelstöld borde rubriceras som sabotage.

I juli 2008 dömdes fem män till fängelse av Göteborgs tingsrätt för omfattande metallstölder. Domen var ett direkt resultat av polisprojektet Kopparorm i Västra Götaland. Organiserad brottslighet ligger ofta bakom metallstölderna men trots det prioriteras de lågt av Rikspolisstyrelsen. Det är märkligt på grund av den stora ökningen av metallstölder. Därför bör erfarenheterna från Kopparorm användas nationellt.

Rikskriminalen fick för två år sedan i uppdrag att kartlägga metallstölderna eftersom samlad kunskap om skadeverkningarna för samhället saknades. Kartläggningen gav tyvärr inte några större resultat. Det är beklagligt och kan i värsta fall medföra ödesdigra konsekvenser för samhället och företagen.

Samhället måste anpassa brottsrubricering och straffsatser utifrån metallstöldernas farliga samhällseffekter. Att stjäla metall är mycket allvarligt men domstolarnas hantering av metallstölder verkar tyda på viss ovana med denna typ av kriminalitet. Det saknas inte relevanta straffskalor eller möjlighet till brottsrubricering men trots det motsvarar åtalsrubricering eller påföljd sällan de faktiska företags- eller samhällseffekterna.

Metallstöldernas negativa effekter påverkar alltså samhällets funktion i grunden, främst infrastrukturen som vi alla är beroende av. Därför ligger det i allas intresse att metallstölderna stoppas och gärningsmännen lagförs på ett relevant och kraftfullt sätt.

Inge Garstedt (M), Malmö
Riksdagsledamot i Justitieutskottet

En ung flicka skändas var 15:e sekund

Varje minut, dygnet runt utsätts fyra unga flickor för könsstympning. Enligt Amnesty har över 130 miljoner kvinnor drabbats och ytterligare två miljoner unga flickor faller offer årligen. Sverige bedriver en aktiv politik för att stoppa könsstympningen, både här hemma och i övriga världen. Regeringen föreslår därför förlängd preskriptionstid för könsstympning som begås mot barn.

Könsstympning, inklusive medhjälp och förberedelse därtill, är kriminella handlingar i Sverige. Detta gäller även om övergreppet sker utomlands och offret bor i Sverige. Stympningen innebär att man skär bort flickans yttre könsorgan helt eller delvis. Ofta sys flickans kön ihop. Allt sker i regel utan bedövning eller hänsyn till infektionsrisken. Vissa försvarar könsstympning med religiösa argument, men enligt UNICEF finns ingen religiös grund. Istället handlar om att förtrycka kvinnans sexualitet och självkänsla.

Majoriteten könsstympningar sker mot unga flickor mellan fem och femton år. Nuvarande preskriptionstid är tio år, men den räcker inte. Brottet hinner ofta preskriberas innan flickan bli myndig eller gör anmälan eftersom hon är så ung när brottet begås.

Många fall upptäcks inte förrän långt senare. För att kunna straffa för könsstympning krävs att brottet kommer till åklagarens kännedom innan det hinner preskriberas. Regeringen föreslår därför att preskriptionstiden vid könsstympning ska börja när offret fyllt arton år. Förslaget föreslås träda i kraft den 1 juli 2010.

Jag är extra glad för propositionen eftersom jag har varit engagerad i frågan länge, ända sedan 90-talet. Regeringens initiativ är ännu ett steg på vägen i kampen mot dessa avskyvärda övergrepp.

Det räcker med att sätta sig in i den könsstympade flickans liv för att inse att allt måste göras för att förhindra dessa avskyvärda brott. Regeringens förslag kan inte förhindra brotten, men vi får en bättre möjlighet att straffa och avskräcka de inblandade.

Vi välkomnar kommunals utredning

Tänk dig att ditt hem brinner eller att du blivit akut sjuk. Brandkår eller ambulans är på väg, men kommer inte fram eftersom ungdomar kastar sten på dem. Hur skulle det kännas? Hur känns det för utryckningspersonalen som inte sällan riskerar livet för att rädda våra liv och egendom?

På senare tid har media uppmärksammat attacker mot brandmän. Under flera år har brandmän och ambulanspersonal utsatts för stenkastning över hela landet, främst i storstadsregionerna.

Det handlar inte om några oskyldiga upptåg. Tvärtom handlar det ofta det om planerade aktioner. Ibland ringer man efter ambulans bara för att kunna kasta sten på den när den anländer. Det övergår vårt förstånd hur sådana gärningsmän ”tänker” när de begår sådana avskyvärda handlingar.

Överfallen undergräver samhällstryggheten. Om ambulanser och brandkår behöver poliseskort för att kunna nå olycksplatsen kanske hjälpen kommer för sent. Om vi tvingas tvivla på samhällets förmåga att ge undsättning är vi alla illa ute. Alla goda krafter oavsett partifärg måste samarbeta för att få slut på detta samhällssabotage.

Den här utvecklingen ger anledning till rejäl oro och därför både uppskattar och välkomnar vi Kommunals engagemang och snabbutredning av problemen. Även Brandmännens riksförbund har vädjat om en lagändring. De vill se en lagändring så att angrepp mot utryckningspersonal samlas under ett eget kapitel i brottsbalken. Deras oro är berättigad och rättsamhället måste snabbt finna en lösning.

Välfärd är vård och skola, omsorg och arbete. Välfärd är också rätten att känna sig trygg, både på gator och torg såväl som i hemmet.