Hoppet gror i Rosengård

Rosengårds största problem är utanförskapet. Människor från hela världen har flytt undan krig, förtryck och orättvisor och kommit dit. Arbetslöshet, trångboddhet och uppgivenhet leder till hopplöshet. En sådan marginalisering är en farlig grogrund för utslagning och kriminalitet. Det kan även gynna framväxten av extremism.

Det är socialdemokraternas bristande jobbpolitik som har orsakat Rosengårds problem. Under decennier har de inte bara suttit med armarna i kors - de har även blundat och vänt många ryggen. Trots att problemen har varit uppenbara har S föredragit passiviteten framför ansvarstagande. Det är oacceptabelt.

Debatten om Rosengård måste vara sansad och vi får inte svartmåla människor genom att dra alla Rosengårdsbor över en kam. Vi måste skapa en konstruktiv grundsyn kring den underliggande problematiken som möjliggör positiva åtgärder. På så sätt undanröjer vi både orsaker och symptom.

Utbildning är grunden för integration och en förutsättning för positiv utveckling. Därför har Alliansen reformerat svenska för invandrare, den så kallade SFI-utbildningen. I Borås kan man läsa SFI på högskolan och i Skaraborg varvas SFI med yrkespraktik. I somras satsade alliansregeringen tre miljoner extra på ökad genomströmning av SFI-eleverna i Helsingborg, Landskrona och Trelleborg. I dessa städer vill man även koppla SFI till yrkesutbildning. Sådana initiativ ökar förutsättningarna för en effektiv SFI-utbildning som gagnar både elever och samhälle.

Vi måste skapa en trygg arbetsmiljö i skolan som både uppmuntrar och möjliggör det självförverkligande som vi alla har rätt till. Det är inte bara kommunens och föräldrarnas ansvar - det är deras skyldighet.

Vi måste även säkerställa kvinnofriden. Flickor och kvinnor har trakasserats eftersom de anses sakna "tillräckligt täckande klädsel". Det är oacceptabelt och måste stävjas av polisen och skolledningarna.

Jag träffar ofta Malmöungdomar från alla stadsdelar och nästan alla har samma drömmar. De vill få en god utbildning, skaffa ett bra arbete och bilda familj. Här spelar föräldrarna en stor roll som förebilder och deras ansvar för ungdomarna får inte underskattas. Regeringens läsa-skriva-räkna-satsning för årskurserna 1- 3 med 1000 kronor per barn och år, tillsammans med lärarlyftet, kan också förbättra situationen.

I augusti försökte extremisterna i Reclaim Rosengård utnyttja oroligheterna men de boende vägrade hörsamma ropen på revolution. Tvärtemot - extremisterna blev utslängda av ett samlat Rosengård vilket skickar en klar signal att extremister inte är välkomna. Det är glädjande och lovar gott inför framtiden.

Framtiden ser ljusare ut än på länge. Närpolissatsningen i Rosengård med 20 poliser per dygn har förbättrat tryggheten för de boende. Brottsanmälningarna har sedan maj sjunkit med 13 procent och även antalet bränder i Herrgården har minskat.

Polisnärvaron har ökat tryggheten och det är efterlängtat.

Oppositionen är enig i sin splittring

I tisdags presenterade oppositionen sina skuggbudgetar på samma dag – men där upphörde enigheten. Det rödgröna vänsterexperimentet ser just politisk enighet som sitt paradlöfte inför valet 2010. Om skuggbudgetarna är någon form av indikation på sagda enighet har oppositionen en lång väg att vandra.

De rödgröna utger sig för att vara ett samlat regeringsalternativ. Då kan det ju verka märkligt att de inte ens kan samla sig kring en gemensam budget. När man läser deras förslag inser man snabbt varför – enigheten handlar enbart om höjda skatter, men därefter spretar det betydligt.

Vänsterpartiet vill chockhöja skatterna med hela 55 miljarder. Ur det perspektivet ter sig nästan Socialdemokraternas och Miljöpartiets krav på 20 respektive 17 miljarder som måttfulla, men så är det naturligtvis inte. Den socialdemokratiska medicinen mot finanskrisens effekter är mer av allt åt alla hela tiden utan tanke på ansvarsfullhet eller verklighetsanpassning. I den socialdemokratiska världen är företag och människor ymnighetshorn som alltid kan beskattas när socialdemokratin drabbats av idétorka.

Totalt sett innebär Socialdemokraternas skuggbudget ett dråpslag mot arbetslinjen. De vill göra det dyrare att anställa, vilket drabbar främst ungdomar och invandrare. De accepterar de tre första jobbskatteavdragen, men är emot det fjärde. Detta resonemang är mycket märkligt eftersom både Företagarna och LO menar att arbetslinjen och jobbskatteavdragen har inneburit mellan 80 000-100 000 nya jobb. Vänsterpartiet visar här sitt arbetsfientliga ansikte genom sina krav på kraftigt höjda skatter för alla som tjänar över 20 000 kr per månad. För ett vårdbiträde i Malmö betyder det minst en månadslön mindre om året.

Oppositionens splittring visar att deras regeringsduglighet starkt kan ifrågasättas. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vill tömma Sverige på riskkapital genom att återinföra förmögenhetsskatten. Miljöpartiet inser riskkapitalets jobbskapande betydelse och är nöjda med att den har avskaffats. Å andra sidan vill Miljöpartiet försämra tillvaron för alla av oss som behöver bilen i arbetet eller på fritiden genom att chockhöja bensinpriset med två kronor.

Sammanfattningsvis visar oppositionens budgetar tre saker. De är ordentligt splittrade och saknar en enhetlig politisk vision. De är jobbfientliga eftersom höjd skatt på arbete ökar arbetslösheten. De vill minska människors frihet att själva få bestämma över sina liv. Det är tur för Sverige att de är i opposition.

Fråga till statsministern om skattelättnad för pensionärer

Den 1 oktober var det ånyo dags för statsministerns frågestund. Där ställde jag en fråga om skattelättnader för pensionärer. Läs mer här.