Oppositionen är enig i sin splittring

I tisdags presenterade oppositionen sina skuggbudgetar på samma dag – men där upphörde enigheten. Det rödgröna vänsterexperimentet ser just politisk enighet som sitt paradlöfte inför valet 2010. Om skuggbudgetarna är någon form av indikation på sagda enighet har oppositionen en lång väg att vandra.

De rödgröna utger sig för att vara ett samlat regeringsalternativ. Då kan det ju verka märkligt att de inte ens kan samla sig kring en gemensam budget. När man läser deras förslag inser man snabbt varför – enigheten handlar enbart om höjda skatter, men därefter spretar det betydligt.

Vänsterpartiet vill chockhöja skatterna med hela 55 miljarder. Ur det perspektivet ter sig nästan Socialdemokraternas och Miljöpartiets krav på 20 respektive 17 miljarder som måttfulla, men så är det naturligtvis inte. Den socialdemokratiska medicinen mot finanskrisens effekter är mer av allt åt alla hela tiden utan tanke på ansvarsfullhet eller verklighetsanpassning. I den socialdemokratiska världen är företag och människor ymnighetshorn som alltid kan beskattas när socialdemokratin drabbats av idétorka.

Totalt sett innebär Socialdemokraternas skuggbudget ett dråpslag mot arbetslinjen. De vill göra det dyrare att anställa, vilket drabbar främst ungdomar och invandrare. De accepterar de tre första jobbskatteavdragen, men är emot det fjärde. Detta resonemang är mycket märkligt eftersom både Företagarna och LO menar att arbetslinjen och jobbskatteavdragen har inneburit mellan 80 000-100 000 nya jobb. Vänsterpartiet visar här sitt arbetsfientliga ansikte genom sina krav på kraftigt höjda skatter för alla som tjänar över 20 000 kr per månad. För ett vårdbiträde i Malmö betyder det minst en månadslön mindre om året.

Oppositionens splittring visar att deras regeringsduglighet starkt kan ifrågasättas. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vill tömma Sverige på riskkapital genom att återinföra förmögenhetsskatten. Miljöpartiet inser riskkapitalets jobbskapande betydelse och är nöjda med att den har avskaffats. Å andra sidan vill Miljöpartiet försämra tillvaron för alla av oss som behöver bilen i arbetet eller på fritiden genom att chockhöja bensinpriset med två kronor.

Sammanfattningsvis visar oppositionens budgetar tre saker. De är ordentligt splittrade och saknar en enhetlig politisk vision. De är jobbfientliga eftersom höjd skatt på arbete ökar arbetslösheten. De vill minska människors frihet att själva få bestämma över sina liv. Det är tur för Sverige att de är i opposition.