måndag 15 februari 2010

Sahlin sviker kvinnorna

”Det finns andra saker, Maud Olofsson, än skattesänkning som vårdbiträdet ligger och drömmer om på nätterna. Vårdbiträdet behöver också en barnomsorg, med bra kvalitet med bra personal”. Så beskriver Mona Sahlin verkligheten för välfärdsanställda kvinnor. Enligt Sahlin ska de alltså drömma om en bra barnomsorg - som kommunerna beslutar om. De ska ha dåligt samvete för jobbskatteavdraget – något som riksdagen beslutar om.

Mona Sahlins uttalande är anmärkningsvärt. Hon anser att lön och pension är ointressanta för kvinnorna inom välfärdssektorn. Jag tror tvärtom. Jag tror att många av dem både drömmer om och oroar sig för sin ekonomi. Nettolönen betyder mycket för både livssituation och valmöjligheter. Genom att skuldbelägga dem - kvinnor ska tänka på barnomsorgen - beskär Mona Sahlin kvinnors frihet och inflytande.

Hon vill värna deras ekonomiska intressen, men hur har det sett ut i verkligheten? Jo, under lågkonjunktur har S hållit lönerna nere eftersom det ”gäller att vara återhållsamma och visa ansvar”. Under högkonjunktur har lönerna också hållits nere av S eftersom ”man ska ta ansvar och undvika överhettning i ekonomin”. De tidigare S-regeringarna och Mona Sahlin har aldrig stått upp för de välfärdsanställda annat än i form av tomma vallöften. Kvinnor ska alltid vara solidariska och ta ansvar för alla andra.

Det innebär att hon skuldbelägger vårdbiträdet och förskoleläraren – som oftast är kvinnor. De ska ha dåligt samvete och vara tacksamma för de marginella löneökningar som de S-styrda facken lyckas förhandla fram - fackföreningar som prioriterar männens löner framför kvinnornas. Detta är urgamla patriarkala metoder för att begränsa kvinnors livsutrymme.

Vi är många som beundrar arbetet som vårdbiträden och förskolelärarna dagligen utför inom välfärdssektorn. Samtidigt upprörs vi över deras låga löner som inte motsvarar deras ansvar och insats. Tyvärr kan inte Alliansregeringen höja lönerna eftersom detta sker via arbetsmarknadens parter. Det är politiskt styrda kommuner, landsting och regioner som är arbetsgivare.

Däremot kan vi genom riktade skattesänkningar höja deras disponibla inkomst. Därför var vi inom Alliansen både stolta och nöjda när vi genom jobbskatteavdragen kunde öka deras nettoinkomst och därigenom ge dem bättre ekonomisk trygghet. Lönen räcker till mer och längre.

För ett par veckor sedan infördes det fjärde jobbskatteavdraget. Totalt innebär det att ett vårdbiträde i Malmö med en lön på 19 600 kr får en årlig skattesänkning på 17 044 kr. Det motsvarar en trettonde månadslön – efter skatt. För vårdbiträdet innebär det en välbehövlig förbättring av ekonomin.

Genom att öka de välfärdsanställdas disponibla inkomst ökar deras trygghet. Jag tror att alla sover bättre om den privata ekonomin förbättras. Skattesänkningar borde således snarare stärka nattsömnen än försämra den. Mona Sahlin borde vara den som sover dåligt när hon inser att hon skuldbelägger kvinnor.