Alla ser det – utom Mona

I dessa OS-tider är det naturligt att heja på Sverige. I skrivande stund har Sverige tagit tre guld, två silver och två brons. Det är bra för ett litet land som Sverige. Och det är fantastiskt att som ett litet exportberoende land att ligga i den absoluta EU-toppen när det gäller sunda statsfinanser. Sverige tagit tre medaljer enligt en sammanställning i DI 28/1; guld i tillväxt, silver i lågt budgetunderskott och brons i låg statsskuld. Samtidigt är sysselsättningen högre nu än innan valet 2006.

Världen har genomgått ett stålbad pga finanskrisen. Socialistregeringarna i Storbritannien, Grekland och Spanien har raserat sina ekonomier – och det är pga samma katastrofala bidragslinje som Mona Sahlin förespråkar. Sverige har inte bara lyckats möta krisens bistra effekter. Vi har även lyckats sänka skatterna för löntagare och pensionärer, stimulera företagandet genom RUT- och ROT-avdragen och storsatsat på välfärden och skolan – utan att för den skull ha fördärvat vår ekonomi.

Förre statsministern Göran Persson håller med. I Sydsvenskan (19/2) avråder han Mona Sahlin från att gå till val på höjda skatter och indragna RUT-avdrag och tycker att de rödgröna absolut inte ska försämra jobbskatteavdraget. Men den goda svenska ekonomin beror enligt sedvanligt blygsamt persson-manér på honom själv.

Sveriges goda statsfinanser är således oomtvistade. Men det hindrade inte Mona Sahlin från att svartmåla Sveriges ekonomi i London (19/2). Enligt henne har Alliansregeringen kört Sveriges ekonomi i botten. Den extra månadslön netto som vårdbiträdet har fått är en ansvarslös skattelättnad som skett för lånade pengar för att gynna ”de rika”. Och det är den socialistiska politiken som är receptet mot finanskrisen och för förbättrad välfärd.

Vad har då de socialistiska regeringarna åstadkommit under finanskrisen? Ingenting positivt i alla fall; Grekland har negativ tillväxt, Storbritanniens budgetunderskott har skenat iväg till över tolv procent och i Spanien är var femte medborgare arbetslös. Fakta talar sitt tydliga språk – den socialistiska visionen är lika felaktig som farlig för varje land som eftersträvar sund ekonomi och god välfärd för medborgarna.

Det är en sak att Mona Sahlin kritiserar Alliansen och regeringens resultat – som oppositionsledare är det hennes uppgift. Men när hon beskriver regeringen som en ondsint välfärdsförstörare och försöker sälja den socialistiska politiken som mirakelmedicinen som botar allt försvinner hennes trovärdighet direkt. Oavsett om det beror på okunskap eller förnekelse är det oroväckande att en person med dessa tillkortakommanden aspirerar på att leda landet.

I Agenda (31/1) ansåg Mona Sahlin att kvinnorna i välfärdssektorn ska ha dåligt samvete för jobbskatteavdraget. I London blundade hon för haveriet i de S-styrda länderna. Vilken blir nästa häpnadsväckande felbedömning från Mona Sahlin?