Visar inlägg med etikett Ekonomi. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ekonomi. Visa alla inlägg

onsdag 24 februari 2010

Alla ser det – utom Mona

I dessa OS-tider är det naturligt att heja på Sverige. I skrivande stund har Sverige tagit tre guld, två silver och två brons. Det är bra för ett litet land som Sverige. Och det är fantastiskt att som ett litet exportberoende land att ligga i den absoluta EU-toppen när det gäller sunda statsfinanser. Sverige tagit tre medaljer enligt en sammanställning i DI 28/1; guld i tillväxt, silver i lågt budgetunderskott och brons i låg statsskuld. Samtidigt är sysselsättningen högre nu än innan valet 2006.

Världen har genomgått ett stålbad pga finanskrisen. Socialistregeringarna i Storbritannien, Grekland och Spanien har raserat sina ekonomier – och det är pga samma katastrofala bidragslinje som Mona Sahlin förespråkar. Sverige har inte bara lyckats möta krisens bistra effekter. Vi har även lyckats sänka skatterna för löntagare och pensionärer, stimulera företagandet genom RUT- och ROT-avdragen och storsatsat på välfärden och skolan – utan att för den skull ha fördärvat vår ekonomi.

Förre statsministern Göran Persson håller med. I Sydsvenskan (19/2) avråder han Mona Sahlin från att gå till val på höjda skatter och indragna RUT-avdrag och tycker att de rödgröna absolut inte ska försämra jobbskatteavdraget. Men den goda svenska ekonomin beror enligt sedvanligt blygsamt persson-manér på honom själv.

Sveriges goda statsfinanser är således oomtvistade. Men det hindrade inte Mona Sahlin från att svartmåla Sveriges ekonomi i London (19/2). Enligt henne har Alliansregeringen kört Sveriges ekonomi i botten. Den extra månadslön netto som vårdbiträdet har fått är en ansvarslös skattelättnad som skett för lånade pengar för att gynna ”de rika”. Och det är den socialistiska politiken som är receptet mot finanskrisen och för förbättrad välfärd.

Vad har då de socialistiska regeringarna åstadkommit under finanskrisen? Ingenting positivt i alla fall; Grekland har negativ tillväxt, Storbritanniens budgetunderskott har skenat iväg till över tolv procent och i Spanien är var femte medborgare arbetslös. Fakta talar sitt tydliga språk – den socialistiska visionen är lika felaktig som farlig för varje land som eftersträvar sund ekonomi och god välfärd för medborgarna.

Det är en sak att Mona Sahlin kritiserar Alliansen och regeringens resultat – som oppositionsledare är det hennes uppgift. Men när hon beskriver regeringen som en ondsint välfärdsförstörare och försöker sälja den socialistiska politiken som mirakelmedicinen som botar allt försvinner hennes trovärdighet direkt. Oavsett om det beror på okunskap eller förnekelse är det oroväckande att en person med dessa tillkortakommanden aspirerar på att leda landet.

I Agenda (31/1) ansåg Mona Sahlin att kvinnorna i välfärdssektorn ska ha dåligt samvete för jobbskatteavdraget. I London blundade hon för haveriet i de S-styrda länderna. Vilken blir nästa häpnadsväckande felbedömning från Mona Sahlin?

måndag 15 februari 2010

Sahlin sviker kvinnorna

”Det finns andra saker, Maud Olofsson, än skattesänkning som vårdbiträdet ligger och drömmer om på nätterna. Vårdbiträdet behöver också en barnomsorg, med bra kvalitet med bra personal”. Så beskriver Mona Sahlin verkligheten för välfärdsanställda kvinnor. Enligt Sahlin ska de alltså drömma om en bra barnomsorg - som kommunerna beslutar om. De ska ha dåligt samvete för jobbskatteavdraget – något som riksdagen beslutar om.

Mona Sahlins uttalande är anmärkningsvärt. Hon anser att lön och pension är ointressanta för kvinnorna inom välfärdssektorn. Jag tror tvärtom. Jag tror att många av dem både drömmer om och oroar sig för sin ekonomi. Nettolönen betyder mycket för både livssituation och valmöjligheter. Genom att skuldbelägga dem - kvinnor ska tänka på barnomsorgen - beskär Mona Sahlin kvinnors frihet och inflytande.

Hon vill värna deras ekonomiska intressen, men hur har det sett ut i verkligheten? Jo, under lågkonjunktur har S hållit lönerna nere eftersom det ”gäller att vara återhållsamma och visa ansvar”. Under högkonjunktur har lönerna också hållits nere av S eftersom ”man ska ta ansvar och undvika överhettning i ekonomin”. De tidigare S-regeringarna och Mona Sahlin har aldrig stått upp för de välfärdsanställda annat än i form av tomma vallöften. Kvinnor ska alltid vara solidariska och ta ansvar för alla andra.

Det innebär att hon skuldbelägger vårdbiträdet och förskoleläraren – som oftast är kvinnor. De ska ha dåligt samvete och vara tacksamma för de marginella löneökningar som de S-styrda facken lyckas förhandla fram - fackföreningar som prioriterar männens löner framför kvinnornas. Detta är urgamla patriarkala metoder för att begränsa kvinnors livsutrymme.

Vi är många som beundrar arbetet som vårdbiträden och förskolelärarna dagligen utför inom välfärdssektorn. Samtidigt upprörs vi över deras låga löner som inte motsvarar deras ansvar och insats. Tyvärr kan inte Alliansregeringen höja lönerna eftersom detta sker via arbetsmarknadens parter. Det är politiskt styrda kommuner, landsting och regioner som är arbetsgivare.

Däremot kan vi genom riktade skattesänkningar höja deras disponibla inkomst. Därför var vi inom Alliansen både stolta och nöjda när vi genom jobbskatteavdragen kunde öka deras nettoinkomst och därigenom ge dem bättre ekonomisk trygghet. Lönen räcker till mer och längre.

För ett par veckor sedan infördes det fjärde jobbskatteavdraget. Totalt innebär det att ett vårdbiträde i Malmö med en lön på 19 600 kr får en årlig skattesänkning på 17 044 kr. Det motsvarar en trettonde månadslön – efter skatt. För vårdbiträdet innebär det en välbehövlig förbättring av ekonomin.

Genom att öka de välfärdsanställdas disponibla inkomst ökar deras trygghet. Jag tror att alla sover bättre om den privata ekonomin förbättras. Skattesänkningar borde således snarare stärka nattsömnen än försämra den. Mona Sahlin borde vara den som sover dåligt när hon inser att hon skuldbelägger kvinnor.

måndag 25 januari 2010

Jobbskatteavdragen gynnar alla

Skatter är de pengar som riksdagen beslutar att inkomsttagarna ska avstå ifrån för att betala den gemensamma välfärden. Välfärdens kärna kräver skatteintäkter, men de får aldrig vara ett självändamål. Skatterna ska finnas till för människorna och inte tvärtom.

Många av oss anser exempelvis att vårdpersonalen är underbetald. Riksdagen varken kan eller ska påverka den faktiska lönesättningen. Däremot kan riksdagen öka den disponibla inkomsten genom riktade skattesänkningar – och det är precis vad regering och riksdag har gjort under tre år. Genom Alliansen får nu människor behålla mer av sin lön. Idag måndag den 25 januari minskar vi nämligen på skattetrycket ännu mer genom det fjärde jobbskatteavdraget.

För ett vårdbiträde i Malmö med en månadslön på 19 600, betyder det totalt 17 044 kr mer kvar efter skatt per år. Det är drygt en extra månadslön netto - en trettonde månadslön - som sannolikt äts upp av de rödgrönas skattehöjningar vid ett eventuellt maktskifte. Alliansen har alltså gett låg- och medelinkomsttagare en rejäl ökning av nettoinkomsten och du kan själv räkna ut ditt jobbskatteavdrag på www.jobbskatteavdrag.se

Sänkt skatt på arbete innebär att det lönar sig bättre att arbeta. Ju fler som arbetar, desto större skatteintäkter till statskassan och det behövs för finansieringen av välfärdens kärna. Ökad sysselsättning innebär ökad efterfrågan av varor och tjänster och ju mer vi efterfrågar, desto bättre går det för företagen. Det betyder inte bara att jobben bevaras utan även att fler skapas.

Pensionerna beror på bl a på genomsnittsinkomstens utveckling, dvs pensionsstorleken gynnas av stärkt sysselsättning. Alliansen har även satsat på pensionärerna. Sedan 2006 har Alliansen sänkt skatten för pensionärerna. Tillsammans med det höjda grundavdraget för 2009 innebär det en sänkning på upp till 4 400 kr per år för en pensionär med 150 000 kr i inkomst per år. Det är dubbelt så mycket som S utlovade i sin skuggbudget hösten 2007.

Den ekonomiska situationen bland pensionärerna är mycket olika. Bland dem finns de med låga inkomster som enbart garantipension och de som har både mycket höga pensioner och stora privata förmögenheter. Därför har alliansregeringen prioriterat de pensionärer med låga pensioner genom höjt bostadstillägg och riktade skattesänkningar.

Lågkonjunkturen har inneburit tuffa utmaningar för alla, men tack vare alliansregeringens ansvarfullhet står Sverige bättre rustat än något annat land. En orsak har varit den konsekventa satsningen på arbetslinjen. Trots lågkonjunktur har jobbskatteavdragen dämpat krisens effekter eftersom de ytterst gynnar alla.

Jobbskatteavdragen gör det mer lönsamt att arbeta, de bevarar och skapar arbetstillfällen och de tryggar pensionerna. Trots dessa uppenbara fördelar vill vänsterpartierna ersätta jobbskatteavdragen med högre skatt på arbete och därigenom minska friheten för låg- och medelinkomsttagare. Är det rättvist?

lördag 19 december 2009

Se hela bilden

De kanske största ekonomiska skillnaderna i Sverige finns bland pensionärerna. Där finns kvinnor som har de lägsta pensionerna och där finns de mycket förmögna männen. Om man vill försöka skapa bättre rättvisa bland dessa ytterligheter gäller det att rikta in sig på dem som har de lägsta pensionerna.

I veckan införde Alliansen det fjärde jobbskatteavdraget. Den sammanlagda effekten av Alliansregeringens jobbskatteavdrag blir nästan en extra månadslön för en sjuksköterska med ca 21 000 i månadslön.

Vissa pensionärsorganisationer anser dock att jobbskatteavdragen är orättvisa eftersom pensionerna inte omfattas. Men de som arbetar har ofta högre och fler levnadsomkostnader än pensionärer, vilket beror på kostnader för resor, lunch och arbetskläder.

Vi har ersatt det statliga fastighetsskattesystemet med en kommunal fastighetsavgift. Denna reform har gynnat många pensionärer som äger sina bostäder. Dessutom har skatten sänkts för samtliga pensionärer men mest för de med lägst pension. Det gäller alltså att inte bara stirra sig blind enbart på jobbskatteavdragen, utan man måste se på den totala skattesituationen.

Alternativet är socialdemokratiska skattehöjningar på minst 46 miljarder – och de är bara de höjningar de har berättat om. De skattehöjningarna kommer att drabba alla.

torsdag 17 december 2009

Omförsäkring – inte utförsäkring

Alliansen vill reformera ett misslyckat socialförsäkringssystem där 140 personer förtidspensionerades varje dag. Av dessa var 10 ungdomar under 25 år. Idag är det tvärtom och förtidspensioneringarna har minskat med över 50 000 människor, vilket motsvarar Ängelholm och Landskrona tillsammans. Vi är glada och stolta över denna utveckling och med den nya reformen hoppas vi kunna nå ännu bättre resultat.

Därför är det viktigt att inte glömma bort alla de sjukskrivna människor som under förra regeringen varken fick rehabilitering eller hjälp till ett jobb. Vi förändrar nu sjukförsäkringen för att dessa människor aldrig ska hamna i samma situation igen.

En av mina väninnor arbetade inom vården i över 20 år, men blev sedermera sjukskriven. Hon ville dock inte bli förtidspensionerad utan kämpade med näbbar och klor för att kunna återvända till arbetslivet på hennes villkor. Till slut lyckades hon och numera arbetar hon 75 procent på ett nytt jobb. Det är just denna typ av anpassning av arbetsmöjligheterna som reformen av sjukförsäkringarna eftersträvar.

Sen maktskiftet 2006 har antalet sjukfall i Skåne minskat nära 10 000 människor, vilket är en nedgång med 44 procent. För Malmös del handlar nedgången om drygt 2 000 personer, dvs 42 procent. Det visar att Alliansregeringens politik ger positiva resultat.

Rehabiliteringskedjan ger varje sjukskriven ett individuellt stöd och en tydlig plan. När hälsan så tillåter kan denna person återgå till arbetet. Ingen ska fastna i sjukskrivning och därför finns en övre gräns i sjukförsäkringen på 2,5 år. Därefter övertar arbetsförmedlingen ansvaret. Ingen kommer stå utan ersättning eller stöd.

Alla sjuka måste erbjudas en chans att återkomma till arbetet. Men den som är för sjuk för att arbeta ska självklart få permanent sjukersättning. Det är kärnan i reformen. Människor utan arbetsförmåga tvingas inte tillbaka till arbete och för att säkerställa detta har vi inom Alliansen genomfört en översyn av regelverket.

Många känner oro för de nya förändringarna. Det är naturligt och förståeligt. Men vi förändrar reglerna för att underlätta återgången till arbete för att de som vill och kan ska kunna återgå till jobbet efter egen förmåga.

Det är därför så sorgligt att debatten har präglats av högljudda absurditeter när det egentligen handlar om att hjälpa människor tillbaka till arbetsmarknaden. Högljuddheten visar bara oppositionens idétorka och desperation – för vem kan vara emot att hjälpa människor till arbete?

måndag 16 november 2009

Metallstölder kräver större uppmärksamhet

Metallstölder har länge varit ett problem och nu ökar de åter. Världsmarknadspriset på koppar har stigit med 120 procent sedan årsskiftet vilket kan påverka stöldbenägenheten. Nyligen utsattes Göteborgs Spårvägar för stöld av kopparkabel men stölderna pågår över hela landet. Ett solenergiföretag i Finspång bestals också nyligen på koppar värderat till över en miljon. Även företaget Metallvärden i Lesjöfors förlorade åtta ton koppar för flera hundratusen vid en stöld i november.

Metallstölderna leder till i kommunikationsstörningar, produktionsförseningar och fördröjer byggandet. Dessutom drabbas allmänheten av följdeffekterna. Det stjäls för stora värden årligen och försäkringspremierna har ökat för företag som hanterar metaller. Det allvarligaste problemet är emellertid säkerhetsriskerna. Stölderna slår ut eller hotar att slå ut delar av samhällets infrastruktur. Järnvägen mellan Skåne och Blekinge utsätts regelbundet för stölder så att trafiken stoppas. Radiomaster slaktas på sina delar så att radiotrafiken slås ut. Kraftbolag blir bestulna på sina kablar vilket hotar elförsörjningen. Frågan är om inte kabelstöld borde rubriceras som sabotage.

I juli 2008 dömdes fem män till fängelse av Göteborgs tingsrätt för omfattande metallstölder. Domen var ett direkt resultat av polisprojektet Kopparorm i Västra Götaland. Organiserad brottslighet ligger ofta bakom metallstölderna men trots det prioriteras de lågt av Rikspolisstyrelsen. Det är märkligt på grund av den stora ökningen av metallstölder. Därför bör erfarenheterna från Kopparorm användas nationellt.

Rikskriminalen fick för två år sedan i uppdrag att kartlägga metallstölderna eftersom samlad kunskap om skadeverkningarna för samhället saknades. Kartläggningen gav tyvärr inte några större resultat. Det är beklagligt och kan i värsta fall medföra ödesdigra konsekvenser för samhället och företagen.

Samhället måste anpassa brottsrubricering och straffsatser utifrån metallstöldernas farliga samhällseffekter. Att stjäla metall är mycket allvarligt men domstolarnas hantering av metallstölder verkar tyda på viss ovana med denna typ av kriminalitet. Det saknas inte relevanta straffskalor eller möjlighet till brottsrubricering men trots det motsvarar åtalsrubricering eller påföljd sällan de faktiska företags- eller samhällseffekterna.

Metallstöldernas negativa effekter påverkar alltså samhällets funktion i grunden, främst infrastrukturen som vi alla är beroende av. Därför ligger det i allas intresse att metallstölderna stoppas och gärningsmännen lagförs på ett relevant och kraftfullt sätt.

Inge Garstedt (M), Malmö
Riksdagsledamot i Justitieutskottet

fredag 2 oktober 2009

Fråga till statsministern om skattelättnad för pensionärer

Den 1 oktober var det ånyo dags för statsministerns frågestund. Där ställde jag en fråga om skattelättnader för pensionärer. Läs mer här.