”Det finns andra saker, Maud Olofsson, än skattesänkning som vårdbiträdet ligger och drömmer om på nätterna. Vårdbiträdet behöver också en barnomsorg, med bra kvalitet med bra personal”. Så beskriver Mona Sahlin verkligheten för välfärdsanställda kvinnor. Enligt Sahlin ska de alltså drömma om en bra barnomsorg - som kommunerna beslutar om. De ska ha dåligt samvete för jobbskatteavdraget – något som riksdagen beslutar om.
Mona Sahlins uttalande är anmärkningsvärt. Hon anser att lön och pension är ointressanta för kvinnorna inom välfärdssektorn. Jag tror tvärtom. Jag tror att många av dem både drömmer om och oroar sig för sin ekonomi. Nettolönen betyder mycket för både livssituation och valmöjligheter. Genom att skuldbelägga dem - kvinnor ska tänka på barnomsorgen - beskär Mona Sahlin kvinnors frihet och inflytande.
Hon vill värna deras ekonomiska intressen, men hur har det sett ut i verkligheten? Jo, under lågkonjunktur har S hållit lönerna nere eftersom det ”gäller att vara återhållsamma och visa ansvar”. Under högkonjunktur har lönerna också hållits nere av S eftersom ”man ska ta ansvar och undvika överhettning i ekonomin”. De tidigare S-regeringarna och Mona Sahlin har aldrig stått upp för de välfärdsanställda annat än i form av tomma vallöften. Kvinnor ska alltid vara solidariska och ta ansvar för alla andra.
Det innebär att hon skuldbelägger vårdbiträdet och förskoleläraren – som oftast är kvinnor. De ska ha dåligt samvete och vara tacksamma för de marginella löneökningar som de S-styrda facken lyckas förhandla fram - fackföreningar som prioriterar männens löner framför kvinnornas. Detta är urgamla patriarkala metoder för att begränsa kvinnors livsutrymme.
Vi är många som beundrar arbetet som vårdbiträden och förskolelärarna dagligen utför inom välfärdssektorn. Samtidigt upprörs vi över deras låga löner som inte motsvarar deras ansvar och insats. Tyvärr kan inte Alliansregeringen höja lönerna eftersom detta sker via arbetsmarknadens parter. Det är politiskt styrda kommuner, landsting och regioner som är arbetsgivare.
Däremot kan vi genom riktade skattesänkningar höja deras disponibla inkomst. Därför var vi inom Alliansen både stolta och nöjda när vi genom jobbskatteavdragen kunde öka deras nettoinkomst och därigenom ge dem bättre ekonomisk trygghet. Lönen räcker till mer och längre.
För ett par veckor sedan infördes det fjärde jobbskatteavdraget. Totalt innebär det att ett vårdbiträde i Malmö med en lön på 19 600 kr får en årlig skattesänkning på 17 044 kr. Det motsvarar en trettonde månadslön – efter skatt. För vårdbiträdet innebär det en välbehövlig förbättring av ekonomin.
Genom att öka de välfärdsanställdas disponibla inkomst ökar deras trygghet. Jag tror att alla sover bättre om den privata ekonomin förbättras. Skattesänkningar borde således snarare stärka nattsömnen än försämra den. Mona Sahlin borde vara den som sover dåligt när hon inser att hon skuldbelägger kvinnor.
måndag 15 februari 2010
fredag 12 februari 2010
Fler poliser med Alliansen
Med en vänsterregering med Lars Ohly (V), som inte prioriterar polisen, riskerar vi färre poliser. Det är förvånande att Alice Åström (V) och Lena Olsson (V) (28/1) inte känns vid det egna partiets besparingar på polisen: totalt en miljard i motioner 2006 – 2010.
I stället pekar de på en tidigare mindre ökning av antalet poliser som var mycket mindre än Alliansens satsning på nära 3 000 fler poliser.
När detta är sagt finns skäl att peka på de insatser som är absolut viktigast för att förebygga brottslighet, nämligen jobb, företagande och skola. Vi kommer att fortsätta att motarbeta utanförskap och hopplöshet med satsningar för fler i arbete och kunskap i skolan.
Detta samtidigt som vänsteroppositionen vägrar ställa sig bakom målet om 20 000 poliser och vägrar att ge ett gemensamt besked om de kommer att införa halvtidsfrigivning och kortare straff.
I stället pekar de på en tidigare mindre ökning av antalet poliser som var mycket mindre än Alliansens satsning på nära 3 000 fler poliser.
När detta är sagt finns skäl att peka på de insatser som är absolut viktigast för att förebygga brottslighet, nämligen jobb, företagande och skola. Vi kommer att fortsätta att motarbeta utanförskap och hopplöshet med satsningar för fler i arbete och kunskap i skolan.
Detta samtidigt som vänsteroppositionen vägrar ställa sig bakom målet om 20 000 poliser och vägrar att ge ett gemensamt besked om de kommer att införa halvtidsfrigivning och kortare straff.
lördag 6 februari 2010
Fler poliser har lett till ökad trygghet
Brottsförebyggande rådet presenterade i måndags sin stora nationella trygghetsundersökning. Den visar glädjande nog att enskildas känsla av otrygghet och oro för brott har minskat under perioden 2006–2009. Den visar också att enskildas förtroende för polis, åklagare, domstolar och kriminalvård ökat markant under samma period.
Undersökningen visar också att andelen människor som uppger att de utsatts för brott minskar. Att antalet anmälda brott trots detta ökar beror sannolikt på att allmänhetens ökade förtroende för polisen leder till att fler anmäler brott. Fler poliser leder också till att fler brott upptäcks och anmäls av polisen.
Detta positiva resultat är ingen tillfällighet. Under denna mandatperiod ökar antalet poliser till 20 000 – en ökning med 2 500 poliser. Bakgrunden till att alliansregeringen satsat på så många fler poliser är att vi såg att den polisiära närvaron måste öka. Där har det funnits stora brister under lång tid.
Under tolv år med socialdemokratiskt styre ökade antalet poliser med endast 670 poliser. Självklart beror skillnaden på politisk vilja och förmåga. Men det är inte bara ökningen av antalet poliser som ökat människors känsla av trygghet. Under Socialdemokraternas tid utvecklades polisarbetet till att bli mer och mer centraliserat. Polisstationer lades ner. Verksamheter flyttade. Allt färre poliser arbetade ute på gator och torg, där mycket av det brottsförebyggande arbetet sker.
Nu är inriktningen tydlig. Polisen ska arbeta mer i yttre tjänst och på tider och platser där de behövs. De nya polisresurserna är en förutsättning för att detta ska bli möjligt. Runt om i landet öppnar nu nya poliskontor. Lokalt förankrade poliser lär känna sitt område och sina medborgare bättre.
Nu är det dags att ställa frågor till oppositionen. Social demokraternas Thomas Bodström säger visserligen ja till fler poliser. Men hur är det med samarbetspartierna? Vänsterpartiet föreslog i budgeten kraftfulla neddragningar för rättsväsendet, 250 miljoner kronor, bara för år 2010. Med en sådan inriktning krävs neddragningar av antalet poliser.
I vilka delar ska neddragningarna göras? Hur kommer det att påverka det mer medborgarnära arbetssättet som polisen nu utvecklar? Med nedskärningar av det slag Vänsterpartiet förordar är risken stor att trenden vänder och vi får se en ökande otrygghet och minskat förtroende för rättsväsendet.
Undersökningen visar också att andelen människor som uppger att de utsatts för brott minskar. Att antalet anmälda brott trots detta ökar beror sannolikt på att allmänhetens ökade förtroende för polisen leder till att fler anmäler brott. Fler poliser leder också till att fler brott upptäcks och anmäls av polisen.
Detta positiva resultat är ingen tillfällighet. Under denna mandatperiod ökar antalet poliser till 20 000 – en ökning med 2 500 poliser. Bakgrunden till att alliansregeringen satsat på så många fler poliser är att vi såg att den polisiära närvaron måste öka. Där har det funnits stora brister under lång tid.
Under tolv år med socialdemokratiskt styre ökade antalet poliser med endast 670 poliser. Självklart beror skillnaden på politisk vilja och förmåga. Men det är inte bara ökningen av antalet poliser som ökat människors känsla av trygghet. Under Socialdemokraternas tid utvecklades polisarbetet till att bli mer och mer centraliserat. Polisstationer lades ner. Verksamheter flyttade. Allt färre poliser arbetade ute på gator och torg, där mycket av det brottsförebyggande arbetet sker.
Nu är inriktningen tydlig. Polisen ska arbeta mer i yttre tjänst och på tider och platser där de behövs. De nya polisresurserna är en förutsättning för att detta ska bli möjligt. Runt om i landet öppnar nu nya poliskontor. Lokalt förankrade poliser lär känna sitt område och sina medborgare bättre.
Nu är det dags att ställa frågor till oppositionen. Social demokraternas Thomas Bodström säger visserligen ja till fler poliser. Men hur är det med samarbetspartierna? Vänsterpartiet föreslog i budgeten kraftfulla neddragningar för rättsväsendet, 250 miljoner kronor, bara för år 2010. Med en sådan inriktning krävs neddragningar av antalet poliser.
I vilka delar ska neddragningarna göras? Hur kommer det att påverka det mer medborgarnära arbetssättet som polisen nu utvecklar? Med nedskärningar av det slag Vänsterpartiet förordar är risken stor att trenden vänder och vi får se en ökande otrygghet och minskat förtroende för rättsväsendet.
torsdag 4 februari 2010
Debatt om "Mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer"
Onsdagen den 3 februari i år debatterades ovanstående ämnen " i Kammaren. Mitt anförande och repliker kan ni läsa här, här och här.
onsdag 27 januari 2010
Släpp fångarna loss nästa (V)år?
Med alliansregeringen och Beatrice Ask (M) som justitieminister går vi från 17 000 poliser år 2006 till 200 000 poliser år 2010. En rekordstor kull med nya och motiverade poliser är på väg ut från utbildningen.
Skillnaden mellan Moderaterna och Socialdemokraterna är tydlig: nästan 3 000 fler poliser med Beatrice Ask (M) än med Thomas Bodström (S). Det är en poäng som inte finns med i riksdagsledamöterna Thomas Bodströms (S) och Christer Adelsbos (S) inlägg (15/1). De säger sig vilja se fler poliser på gator och torg, men de ställer sig inte bakom målet om 20 000 poliser. Vill de kanske hålla öppet för att minska antalet poliser igen? Precis som S-regeringen gjorde i slutet av 1990-talet?
Socialdemokraternas samarbete med Vänsterpartiet inger allt annat än förtroende. Vänsterpartiet vill konstant skära i polisens budget. I varje motion som V har lagt på Alliansregeringens budget har det funnits en kraftig besparing på polisen. Totalt rör det sig om en besparing i miljardklassen.
I kampen mot grov organiserad brottslighet finns sedan i fjol särskilda aktionsgrupper inom polisen. En grupp finns i Skåne och omfattar 30 personer, som nu har möjlighet att arbeta enbart mot grov organiserad brottslighet. Vi tror mycket mer på det än den aktör för hela landet som S-företrädarna efterlyser. Ett svenskt FBI fungerar möjligen i Thomas Bodströms deckare – men bara där.
Straff för brott ska vara rimliga och rättvisa. Alliansens partier förbereder nu att skärpa straffen för allvarliga våldsbrott som grov misshandel, grov våldtäkt och grov kvinnofridskränkning. Det är en reform som Moderaterna länge velat se.
Vad händer med den om S ska regera med V, som sedan länge driver kravet på frigivning från fängelsestraff redan efter halva strafftiden – vilket gör redan låga straff ännu lägre.
Allians för Sverige har gjort historiskt stora satsningar på rättsväsendet. Brottsligheten ska minska och tryggheten öka. Vi ska få tillbaka poliser i människors vardag. Moderaterna fortsätter prioritera brottsbekämpning. Det sker genom att förebygga brott och motverka utanförskap med satsningar på fler i arbete och en bättre skola. Det sker med ett rättsväsende, som finns på plats för den som råkar illa ut.
Mot Allians för Sveriges politik står tre vänsterpartier. Om Mona Sahlin blir statsminister kan Vänsterpartiets riksdagsledamot Alice Åström eller partiledare Lars Ohly bli nästa justitieminister – det betyder med säkerhet färre poliser och kortare straff.
Skillnaden mellan Moderaterna och Socialdemokraterna är tydlig: nästan 3 000 fler poliser med Beatrice Ask (M) än med Thomas Bodström (S). Det är en poäng som inte finns med i riksdagsledamöterna Thomas Bodströms (S) och Christer Adelsbos (S) inlägg (15/1). De säger sig vilja se fler poliser på gator och torg, men de ställer sig inte bakom målet om 20 000 poliser. Vill de kanske hålla öppet för att minska antalet poliser igen? Precis som S-regeringen gjorde i slutet av 1990-talet?
Socialdemokraternas samarbete med Vänsterpartiet inger allt annat än förtroende. Vänsterpartiet vill konstant skära i polisens budget. I varje motion som V har lagt på Alliansregeringens budget har det funnits en kraftig besparing på polisen. Totalt rör det sig om en besparing i miljardklassen.
I kampen mot grov organiserad brottslighet finns sedan i fjol särskilda aktionsgrupper inom polisen. En grupp finns i Skåne och omfattar 30 personer, som nu har möjlighet att arbeta enbart mot grov organiserad brottslighet. Vi tror mycket mer på det än den aktör för hela landet som S-företrädarna efterlyser. Ett svenskt FBI fungerar möjligen i Thomas Bodströms deckare – men bara där.
Straff för brott ska vara rimliga och rättvisa. Alliansens partier förbereder nu att skärpa straffen för allvarliga våldsbrott som grov misshandel, grov våldtäkt och grov kvinnofridskränkning. Det är en reform som Moderaterna länge velat se.
Vad händer med den om S ska regera med V, som sedan länge driver kravet på frigivning från fängelsestraff redan efter halva strafftiden – vilket gör redan låga straff ännu lägre.
Allians för Sverige har gjort historiskt stora satsningar på rättsväsendet. Brottsligheten ska minska och tryggheten öka. Vi ska få tillbaka poliser i människors vardag. Moderaterna fortsätter prioritera brottsbekämpning. Det sker genom att förebygga brott och motverka utanförskap med satsningar på fler i arbete och en bättre skola. Det sker med ett rättsväsende, som finns på plats för den som råkar illa ut.
Mot Allians för Sveriges politik står tre vänsterpartier. Om Mona Sahlin blir statsminister kan Vänsterpartiets riksdagsledamot Alice Åström eller partiledare Lars Ohly bli nästa justitieminister – det betyder med säkerhet färre poliser och kortare straff.
måndag 25 januari 2010
Jobbskatteavdragen gynnar alla
Skatter är de pengar som riksdagen beslutar att inkomsttagarna ska avstå ifrån för att betala den gemensamma välfärden. Välfärdens kärna kräver skatteintäkter, men de får aldrig vara ett självändamål. Skatterna ska finnas till för människorna och inte tvärtom.
Många av oss anser exempelvis att vårdpersonalen är underbetald. Riksdagen varken kan eller ska påverka den faktiska lönesättningen. Däremot kan riksdagen öka den disponibla inkomsten genom riktade skattesänkningar – och det är precis vad regering och riksdag har gjort under tre år. Genom Alliansen får nu människor behålla mer av sin lön. Idag måndag den 25 januari minskar vi nämligen på skattetrycket ännu mer genom det fjärde jobbskatteavdraget.
För ett vårdbiträde i Malmö med en månadslön på 19 600, betyder det totalt 17 044 kr mer kvar efter skatt per år. Det är drygt en extra månadslön netto - en trettonde månadslön - som sannolikt äts upp av de rödgrönas skattehöjningar vid ett eventuellt maktskifte. Alliansen har alltså gett låg- och medelinkomsttagare en rejäl ökning av nettoinkomsten och du kan själv räkna ut ditt jobbskatteavdrag på www.jobbskatteavdrag.se
Sänkt skatt på arbete innebär att det lönar sig bättre att arbeta. Ju fler som arbetar, desto större skatteintäkter till statskassan och det behövs för finansieringen av välfärdens kärna. Ökad sysselsättning innebär ökad efterfrågan av varor och tjänster och ju mer vi efterfrågar, desto bättre går det för företagen. Det betyder inte bara att jobben bevaras utan även att fler skapas.
Pensionerna beror på bl a på genomsnittsinkomstens utveckling, dvs pensionsstorleken gynnas av stärkt sysselsättning. Alliansen har även satsat på pensionärerna. Sedan 2006 har Alliansen sänkt skatten för pensionärerna. Tillsammans med det höjda grundavdraget för 2009 innebär det en sänkning på upp till 4 400 kr per år för en pensionär med 150 000 kr i inkomst per år. Det är dubbelt så mycket som S utlovade i sin skuggbudget hösten 2007.
Den ekonomiska situationen bland pensionärerna är mycket olika. Bland dem finns de med låga inkomster som enbart garantipension och de som har både mycket höga pensioner och stora privata förmögenheter. Därför har alliansregeringen prioriterat de pensionärer med låga pensioner genom höjt bostadstillägg och riktade skattesänkningar.
Lågkonjunkturen har inneburit tuffa utmaningar för alla, men tack vare alliansregeringens ansvarfullhet står Sverige bättre rustat än något annat land. En orsak har varit den konsekventa satsningen på arbetslinjen. Trots lågkonjunktur har jobbskatteavdragen dämpat krisens effekter eftersom de ytterst gynnar alla.
Jobbskatteavdragen gör det mer lönsamt att arbeta, de bevarar och skapar arbetstillfällen och de tryggar pensionerna. Trots dessa uppenbara fördelar vill vänsterpartierna ersätta jobbskatteavdragen med högre skatt på arbete och därigenom minska friheten för låg- och medelinkomsttagare. Är det rättvist?
Många av oss anser exempelvis att vårdpersonalen är underbetald. Riksdagen varken kan eller ska påverka den faktiska lönesättningen. Däremot kan riksdagen öka den disponibla inkomsten genom riktade skattesänkningar – och det är precis vad regering och riksdag har gjort under tre år. Genom Alliansen får nu människor behålla mer av sin lön. Idag måndag den 25 januari minskar vi nämligen på skattetrycket ännu mer genom det fjärde jobbskatteavdraget.
För ett vårdbiträde i Malmö med en månadslön på 19 600, betyder det totalt 17 044 kr mer kvar efter skatt per år. Det är drygt en extra månadslön netto - en trettonde månadslön - som sannolikt äts upp av de rödgrönas skattehöjningar vid ett eventuellt maktskifte. Alliansen har alltså gett låg- och medelinkomsttagare en rejäl ökning av nettoinkomsten och du kan själv räkna ut ditt jobbskatteavdrag på www.jobbskatteavdrag.se
Sänkt skatt på arbete innebär att det lönar sig bättre att arbeta. Ju fler som arbetar, desto större skatteintäkter till statskassan och det behövs för finansieringen av välfärdens kärna. Ökad sysselsättning innebär ökad efterfrågan av varor och tjänster och ju mer vi efterfrågar, desto bättre går det för företagen. Det betyder inte bara att jobben bevaras utan även att fler skapas.
Pensionerna beror på bl a på genomsnittsinkomstens utveckling, dvs pensionsstorleken gynnas av stärkt sysselsättning. Alliansen har även satsat på pensionärerna. Sedan 2006 har Alliansen sänkt skatten för pensionärerna. Tillsammans med det höjda grundavdraget för 2009 innebär det en sänkning på upp till 4 400 kr per år för en pensionär med 150 000 kr i inkomst per år. Det är dubbelt så mycket som S utlovade i sin skuggbudget hösten 2007.
Den ekonomiska situationen bland pensionärerna är mycket olika. Bland dem finns de med låga inkomster som enbart garantipension och de som har både mycket höga pensioner och stora privata förmögenheter. Därför har alliansregeringen prioriterat de pensionärer med låga pensioner genom höjt bostadstillägg och riktade skattesänkningar.
Lågkonjunkturen har inneburit tuffa utmaningar för alla, men tack vare alliansregeringens ansvarfullhet står Sverige bättre rustat än något annat land. En orsak har varit den konsekventa satsningen på arbetslinjen. Trots lågkonjunktur har jobbskatteavdragen dämpat krisens effekter eftersom de ytterst gynnar alla.
Jobbskatteavdragen gör det mer lönsamt att arbeta, de bevarar och skapar arbetstillfällen och de tryggar pensionerna. Trots dessa uppenbara fördelar vill vänsterpartierna ersätta jobbskatteavdragen med högre skatt på arbete och därigenom minska friheten för låg- och medelinkomsttagare. Är det rättvist?
tisdag 19 januari 2010
Interpellation till justitieministern om kameraövervakning
Under dagens frågestund med justitiminister Beatrice Ask ställde jag två frågor om Svar om kommunernas möjlighet till kameraövervakning. Dessa och svaren kan ni läsa här och här.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
